Jag sträckte ut mina händer
och välsignade min Herre.
Ty mina händers utbredande
är hans tecken,
och min utsträckning
är det uppresta korset.
Ode 24
Den äldsta kristna sångboken
Salomos oden är dikt och sång från den unga kyrkans dagar. Dessa oden har ända in i vår tid varit så gott som okända. På svenska utgavs de 1980 på Proprius förlag – och ska förhoppningsvis snart ges ut igen efter 35 år, och då på Artos.
Salomos oden är översatta och kommenterade av Per Beskow och Sten Hidal.
I Beskows och Hidals bok upptar texten till de fyrtiotvå odena den första halvan. Sedan följer kommentarer till ode efter ode, plus informativa sidor om samlingens bakgrund, form och innehåll. Om deras användning står det bland annat:
Lika väl som Psaltaren lämpar sig odena att sjungas solo eller i kör, och man brukar anta att de har varit avsedda att framföras i någon form av liturgisk recitation.
När jag fick den nyutkomna boken i min hand, uppfattade jag den strax som ett ljust och Kristocentriskt alternativ till Psaltaren. Här fanns avsnitt som jag direkt ville använda för växelläsning i mina retreater, som som till exempel detta avsnitt ur
ODE 7
Min glädje är Herrens
och min väg går mot honom;
min väg är skön.
Ty jag har en hjälpare till Herre;
givmild har han visat sig för mig i sin ringhet,
hans mildhet har förminskat hans storhet.
Han blev lik mig
så att jag skulle kunna ta emot honom;
i gestalt blev han räknad som jag,
så att jag skulle kunna ikläda mig honom.
Jag darrade inte när jag såg honom,
ty han var nådig mot mig.
Han blev lik min natur,
så att jag skulle kunna förstå honom,
och lik min gestalt,
så att jag inte skulle vända mig bort från honom.
Han är den oförgänglige,
världarnas fullkomning och deras Fader.
Han har låtit sig uppenbaras
för dem som är hans egna,
för att de skall känna igen honom som skapade dem,
och inte tro att de kom till av sig själva.
De ska prisa Herren i hans kärlek,
ty han är nära och ser.
Ett utdrag ur översättarnas förord:
Salomos oden måste ha förelegat färdiga som samling någon gång före år 200 e Kr, och somliga forskare har velat förlägga deras tillkomst ända tillbaka till det första århundradet. Det finns goda möjligheter att de är samtida med de sist tillkomna skrifterna i Nya testamentet.
Odena för oss in i en judisk-kristen tankevärld, som ofta kan tyckas oss främmande, men som fascinerar genom en säregen skönhet. De ger oss en inblick i en personlig fromhet som vi har få exempel på från den äldsta kristna litteraturen utanför Nya testamentet. Många av dem framstår än idag som en fräsch och levande kristen diktning.