ÖNSKA med MÅ

ÖNSKA MED LILLA MÅ
Att uttrycka önskningar på svenska är inte alldeles enkelt. Den verbform vi tidigare har haft för att önska –  en konjunktiv som nu kallas optativ – upplevs ålderdomlig och används sällan: Leve jubilaren! Ja, må han leva! Må du snart bli frisk! Måtte hon komma! Jag ville jag vore i Indialand…

I 1973 års Bibelkommission konstaterade man att optativ är på väg ut ur svenska språket. Av den anledningen beslutade man att inte använda detta modus i Bibel 2000. Men hur ska man då översätta önskningar? Här är tre exempel på hur man löst problemet; hur det som i Bibel 1917 var en önskan har blivit översatt i Bibel 2000.

   Frid vare med er > Frid med er
Herren välsigne er > Herren välsignar er
Tillkomme ditt rike > Låt ditt rike komma

 I det sista exemplet förvandlas önskan till en uppmaning, ett imperativ. Detta innebär en förändring som är större än man kanske anat. När jag önskar Tillkomme ditt rike, Ske din vilja är jag själv aktiv och bidrar till att ge rum för himmelriket på jorden. Jag ansluter mig till en namnlös skara som hungrar och törstar efter rättfärdighet, som längtar efter fred och rättvisa i jordiska relationer och sammanhang.

När jag säger Låt ditt rike komma, Låt din vilja se, lägger jag över ansvaret på Gud och hamnar själv vid sidan av. Tappar kraft, blir passiv. LÅT har blivit ett mycket vanligt ord i texter för bön. Men Gud låter väl – och hindrar inte!

Alla optativ kan man inte bara låta försvinna! Åtminstone det lilla önskeordet MÅ måste få finnas kvar! Per Harling hade inte kunnat översätta alla goda önskningar i den keltiska sången, om inte lilla MÅ fått vara med.

May the road rise to meet you,
May the wind be always at your back.

Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen må Gud hålla dig i sin hand.

 Det här har blivit en älskad sång. Genom den får många uppleva hur härligt det är att uttryckligen önska varandra gott. I den sången blir det tydligt att lilla MÅ har en plats i modern svenska. Om MÅ klingar ålderdomligt idag behöver det inte fortsätta så. I samma mån som vi tar ordet i vår mun föryngras det – och blir naturligt. Måtte det bli naturligt igen att ta lilla MÅ i munnen!

Må ditt rike komma
och din vilja ske!
Må ditt ljus leda oss
och din kärlek bo i våra hjärtan!