Dikter

Textil av Karin Lövestam-Öberg med min dikt inbroderad:

UTAN SMÄRTA INGET LIV

Utan smärta
inget liv som lever
ingen växt.

Ingen kärlek
utan sårbarhet
och sår.

Ingen fullhet
utan saknad sen –
sol som går i moln.

Låt oss inte frukta
livets smärtor
de gör ont
men gör oss inte illa.

Låt oss ta det bittra
med det ljuva
äppelblom
och vinterns nakna gren.

_  _  _

I DET OUTHÄRDLIGA

I det outhärdliga
det obegripliga
var mig nära.

Som en skadad fågel
lyft mig till dig
göm mig hos dig.

Innanför tidens kaos
slår mitt hjärta
intill ditt.

Min enda uppgift nu
att uthärda, överleva.
Att invänta gryningen.

_  _  _

JAG TROR PÅ EN KÄRLEK

Jag tror på en kärlek
utan plikt och skuld
utan försäkringar
och konkurrens.
Ett livets flöde
som inifrån förnyas
av sin egen kraft.

Jag tror på en kärlek
som dansar och sjunger
utan tanke på nytta –
och lika självklart
stannar upp
inför den som plågas
och delar smärtan.

_  _  _

UPPRIKTIGHET

Visa mig
vad du tänker och vill
så att jag bättre kan förstå.
Ge mig utan omsvep
dina raka reaktioner.

Det är din uppriktighet
som ger mig trygghet
och in rimlig chans att välja:
om jag ska komma dig nära
hejda mig och vänta
eller ta ett steg tillbaka.

Inte vill jag stövla in
på dina marker
och ta någonting för givet
som du faktiskt inte ger mig.
Önska vill jag – inte kräva.
Ta emot en gåva – inte stjäla.

_  _  _

KÄRLEKEN OCH RÄDSLAN

Rädd att mista den man älskar
och behöver – vem är inte det?
Denna rädsla i vårt eget inre
är det stora hotet mot vår kärlek.
Kärleken och rädslan driver bort varann
oförenliga som eld och vatten.

Rädslan missförstår och förebrår
bygger fängelser av skuld och krav
snärjer in en själv i onda drömmar.
Och den närhet som man längtar efter
blir till avstånd, främlingskap.
Rädslan skapar det man fruktar.

Det man mest behöver kan man aldrig ta sig
aldrig köpa eller själv förtjäna.
Kärleken är gåva… helt och hållet gåva
lika oförtjänt som livsnödvändig.
Den som törstig tvingar till sig kärleksdrycken
finner flaskan tom i sina hårda händer.

Ingen älskar därför att han måste
därför att hon står i skuld
eller en gång gett ett löfte.
Kärleken är evighetens barn som föds i nuet
ur ömsesidig tillit – ett manna
att ödmjukt ta emot och dela, dag för dag.

_  _  _

MITT LIV ÄR MITT

Mitt liv är mitt
och ingen ska ta det ifrån mig.
Vad jag har vill jag ge
helt av fri vilja
när mitt hjärt är redo
och stunden inne.
Ingen har någon rätt till mig.
Ingen enda.
Ingen känner min väg.
Inte heller jag känner den
men den blir synlig för mig
medan jag vandrar.

Bara den kan jag leva nära
som bejakar
att jag drar mig undan
som hejdar sig vid mina gränser
och inte hotas av min tystnad.
Den som hävdar sin rätt till mig
dödar min glädje
kväver min kärlek
tar mitt liv.
Från den människan går jag bort
även om hon skulle vara
min mor, min man, mitt barn.

Den som kräver min kärlek
hindrar mig att älska.
Den som tar
hindrar mig att ge.
Den som tar mig
mister mig.
Men den som litar på livet
ger min kärlek vingar.
Livet
som inte kan styras
som är vågor och vind
och färdas sin egen väg.

Jag är ett vindens barn
som inte kan fångas levande.
Jag är en grå liten fågel
som förstummas i fångenskap
och dör.
Men i frihetens rymd
och nattens tystnad
sjunger jag lycklig
utan att bli trött
som lärkan min syster
och broder näktergal.

Vinden blåser
vart den vill.
Jag är vindens barn.
Ingen kan mäta
min värld
följa min färd
fånga mitt namn.
Jag är vindens barn.

OM JAG INTE VILL

Om jag inte vill det jag gör
då är det inte jag som gör det.
Om jag gör det jag gör
för syns skull
för skams skull
för att vara till lags
och slippa kritik
då är det inte jag som handlar
utan fruktan som bor i mig.

Om jag inte vill
då är det inte jag.

Om jag tvingar min kropp
att tala kärlekens språk
när jag inte vill
då är det inte jag som talar.
Då skiljs jag från kroppen
och står hemlös utanför.
Och varje rörelse
utan min närvaro
smakar tomhet.

Om jag inte vill
då är jag inte där.

När jag gör det goda jag vill.
När jag vill det jag gör
då är jag ett med mig själv.
Då är jag sann
då är jag fri
då är jag JAG.

_  _  _

JAG BORDE INTE

Jag blorde inte
vilja det jag vill
tänka det jag tänker
känna det jag känner
säger ni.
Också röster inom mig
säger detsamma.

Vad jag har ansträngt mig
att var en annan:
den jag borde.
Bort med alla borde
som tar mitt liv.

Nu vill jag möta
och lära känna mig själv
utan att värdera
helt enkelt lära känna
den människa som är jag
och ta henne till mig.

Jag tillåter mig
vilja det jag vill
tänka det jag tänker
känna det jag känner.
Djupt i mitt vara
vill jag rota mig
i den verklighet
som är mig given.

Du – du är den du är.
När jag är den jag är
kan jag vara dig
en partner, en vän.

– – –

TROHET

Trohet mot varandra
kan det vara något annat
än trohet på djupet mot sig själv?

En enda trohet önskar jag
av de människor jag älskar:
att de är trogna sin egen väg.

Den som är trogen mot sig själv
är trogen mot livet
och därmed också mot mig.

_ _ _

MIN KROPP

Kära min kropp
du är huset som jag bor i
mitt hem här på jorden.
Du är det instrument
jag fått
att spela på
att uttrycka mig med
och vårda som en vän.

Kära kropp
den som ser dig ser mig.
Men jag är mer än du
mer än man ser.
Nu en tid är vi ett
du i mig och jag i dig
men en dag
ska vi skiljas från varann.

Som en fjäril
lämnar sin puppa
ska jag lämna dig
när det är dags.
Då ska min längtan få vingar
och bära mig dit jag vill.
Den frihet jag saknar nu
ska då bli min.